Program _
of _
Transcribed by _,
version 64
of 060116
report - interview
(no speaker)
ossjo_om2
-
jag heter nn och är född trettionio # den x x
ossjo_om2
-
så jag blir sextioett år nu till hösten
int
-
mm # och du började prata om flera saker # bland annat dialekter # vad hur är det med dialekten här # du började berätta om att det har förändrats synsättet lite grand
ossjo_om2
-
ja # det gör det ju # dialekten # ändras ju delvis för att folk är mer ute nu än de var tidigare
ossjo_om2
-
förr mina föräldrar var ju jobbade ett # par år innan jag kom ifrån hemmet för mor # vi var tvillingar och vi var mycket små ju
ossjo_om2
-
och de # de hade ju inga förutsättningar det var en unge där framme på cykeln och en där bak ju # så det ändras ju nu är folk mer ute # än de var tidigare
ossjo_om2
-
så det ändras ju mycket ju # x de var ju # mycket mera # än vi var ju
ossjo_om2
-
så det ## men sen # ungarna i sin tur de # ja de tycker vi pratar lite # det skulle ha varit lättare x men vad fasen det har gått innan det går i min tid ## tycker jag
int
-
mm # men hur är det pratar du som dina föräldrar gjorde kanske och hur ?
ossjo_om2
-
ja delvis gör jag det # man man var ju hemma mor och far ända till man # ja jag bodde ju hemma ända till jag gifte mig ju så det # bodde ju hemma i över tjugo år ju så det # i och med att man bor hemma hos föräldrarna så påverkas man ju delvis av det ju
ossjo_om2
-
dialekten ju # så det # får man nog säga att man gör
int
-
mm # men du # du har bott här i trakten # i hela ditt liv
ossjo_om2
-
jag har bott här i detta huset i hela mitt liv
int
-
mm # och # hur ## hur har saker och ting förändrats under din livstid bara # och kanske har du hört historier om hur det var # hur det var tidigare också vad är det som har hänt här med trakten ?
ossjo_om2
-
ja # själva bygden har ju förändrats kolossalt
ossjo_om2
-
bara här omkring här var ju # det var ju småställe och här var djur
ossjo_om2
-
och folk här var ju en # åtta tio ställen bara här uppe ju # och djur och folk på vartenda ställe nu är inga kvar ju
ossjo_om2
-
så det # det blir ju så ödsligt det var ju roligare förr när # när de körde med sina hästar jag har själv kört hästar rätt mycket ju
ossjo_om2
-
det var ju mycket trevligare när man # ja man kom körde med x # så träffade man också andra på x # och pratade ju
ossjo_om2
-
där var inget jäkt ju nu ska det gå som fasen allting
ossjo_om2
-
jag tycker # det har för det var trevligare förr än vad det är idag ju # där var folk hade mer tid för varandra
ossjo_om2
-
nu är det att jag klarar mig själv och # där är ingen gemenskap längre förr hade de sina # sina x gillen
ossjo_om2
-
x där var ju de ställen man inte fick vara med på men då fick x några kakor med hem i ett knyte som man fick dagen efter och en del fick man ju följa med på det var ju roligt ju # men sånt är det ju inte idag ju
ossjo_om2
-
det är ju delvis # får jag ju säga det är ju tvn som har förstört mycket ju # förr kunde man gå ihop och dricka kaffe och spela kort
ossjo_om2
-
dricka en god kaffegök men där är ingenting nu
ossjo_om2
-
här är inga att umgås med de folk har inte tid # det är så mycket # de köper det och de köper det så det # det blir ensamt ute på landsbygden idag
ossjo_om2
-
fast att detta ju # rätt centralt om man säger så vi har ju inte mer än en och en halv mil till ängelholm ju
ossjo_om2
-
men ändå har det förändrats mycket # och även # själva bygden det # i och med inte där är nåt # lantbruk kvar ju # så # så växer det ju igen delvis
ossjo_om2
-
och det är ju inte roligt ## men vad är där att göra det är ju delvis ekonomin som styr nu som # tyvärr
int
-
mm # men # det # det är konsekvensen av # av att man har # maskiner som kan göra allt jobb och så men # var # var det bättre förr tycker du vad # vad är det som är bra som har hänt och vad är dåligt ?
ossjo_om2
-
ja # det är ju # alla de här tunga arbetena på det vill säga lantbruket de har ju försvunnit
ossjo_om2
-
när jag var påg när jag började sko innan jag började skolan fick man ju följa med mor och far och mjölka på mornarna innan man skulle gå till skolan ju man
ossjo_om2
-
far var inte så kry också så jag fick ju # jag fick ju jobba rätt hårt men # å andra sidan så # tror jag inte det var skadligt för mig att få lärt sig att # lärt sig från grunden
ossjo_om2
-
och det har man nytta av nu att man # kan saker och ting
ossjo_om2
-
sen är det ju bra att det har ju förändrats # det har ju blivit bättre om man säger så för våra föräldrar de hade ju inte så # de hade ju rätt så snålt de gifte sig på # början på trettiotalet då var det inte roligt
ossjo_om2
-
men # så det har ju blivit # mycket bättre på # ur arbetssynpunkt och sånt ju
ossjo_om2
-
men sen det nu # lantbruket idag det är ju ensamt om man säger så ju
ossjo_om2
-
för att # fruarna är ju # hon är ju i regel förvärvsarbetare
ossjo_om2
-
så då går man själv där hemma och stöder och det # men det får ju gå ju
ossjo_om2
-
det är ju ungefär som det jag håller på med jag kör ju långtradare har gjort i # snart fyrtio år ju
ossjo_om2
-
det är ju ensamt det också # man ser ju även inom det yrket förr så var där # då var där tid att stanna och prata ju men det är bara klockan idag som gäller och arbetstider
ossjo_om2
-
så det är ju det är inte bra
ossjo_om2
-
det är människan pallar inte för # för det i längden ## tror jag inte
ossjo_om2
-
jag har ju märkt vilken förändring det är xx nu de sista bara de sista # ja sista tio åren kan man säga har det ändrats mycket
ossjo_om2
-
men nu är man så gammal så man kan snart lägga av ju
ossjo_om2
-
men # det är roligt att vara med ute så länge man kan # och # har man bara hälsan # får man ju vara glad ju ## tycker jag
int
-
mm # men vi # vi bor här eller vi sitter här nu på en gård
ossjo_om2
int
-
men # jobbar du på gården eller du är ute och kör också ?
ossjo_om2
-
ja jag har ju # jag i jobb nu # har jag nästan ingenting kvar på # jag har haft kor och annat det
ossjo_om2
-
jag det hade jag ända till ## vad blir det ja frugan sa att det sk du kommer aldrig få sälja dem men jag sa när jag fyller femtio år så ska korna väck och det är # så det är över tio år sen # sen har jag haft ungdjur # men nu har jag bara några stycken kvar
ossjo_om2
-
så jag tänker väl lägga av med det helt man # man orkar inte längre att hålla på när man kommer hem
ossjo_om2
-
om helgerna det blir för mycket
ossjo_om2
-
har man problem med # jag har haft problem med hjärtat lite också så det # då är det gott när man kommer hem på fredagkvällen kan vara fri till sön måndag morgon
ossjo_om2
-
men sen # sen tycker jag är man uppväxt med det tycker jag det är roligt att att # hålla på med lite bonderi och
ossjo_om2
-
det är ändå där man är född ju # det är roligt att se hur det växer och ha lite djur och # så det är en saknad ju # när man inte har det längre
ossjo_om2
-
men # man kan ju inte ha allt när man börjar bli till åren
int
-
varför är det roligt med djuren
ossjo_om2
-
ja det är ju ett visst # visst med djur som när man hade kor och kalvar och # ardennerhästar
ossjo_om2
-
det var ju roligt där # man gick och pratade med dem och kelade med dem och
ossjo_om2
-
som när man körde och plöjde med hästar det var ju # det var ju roligt visserligen var det jobbigt man var ju inte så gammal när man fick börja men # det var ju roligt det var levande idag är det bara döda ting allting ju # det är maskinellt ju
ossjo_om2
-
ett liv är ett liv om det är ett djur eller en katt eller en höna eller en häst eller # är det ändå liv ju # det blir rörelse ju
ossjo_om2
-
men det blir det ju inte med maskinellt # vrida om nyckeln och # och dra i stoppen på traktorn så är det tyst ju
ossjo_om2
-
men när du stannar med en häst ja då börjar den äta gräs och # så fick man prata med den att den fick lov ju
ossjo_om2
-
sånt det # det försvinner helt ju # de som växer upp nu de vet ju inte alls hur det har varit
ossjo_om2
-
de kan inte tänka sig det
ossjo_om2
-
jag vet ju här omkring när bönderna # ja de kom till x som vi säger # ja då stod de och pratade där och # ja sen fortsatte det att prata xx
ossjo_om2
-
sånt det # det blir gemytligt och det det har tycker jag # ett stort minus idag att inte det finns kvar # och sen det att det är inget folk kvar det är det som är det sämsta ju
ossjo_om2
-
men där är inte mycket att göra åt det # det kommer kanske in sommargäster men # det vet man ju vad de går för ju
ossjo_om2
-
där är många trevliga av dem med men det blir # blir ju inte detsamma som när de är uppväxta på ställena
ossjo_om2
-
så vi kan nog inte göra nåt åt det
int
-
det låter ganska mörkt tycker jag
ossjo_om2
-
nej mörkt det jag vill inte säga mörkt men # man måste följa man kan ju inte # man kan ju inte förhindra utvecklingen
ossjo_om2
-
men det det # det var # det där gemytliga och trevliga som det var förr det är inte kvar längre
ossjo_om2
-
det är det som jag tycker är # är dystert att det har försvunnit # gemenskapen # och den finns inte mer den
ossjo_om2
-
det kvittar väl snart var du är så # det är jag klarar mig och skiter i dig säger de bara sen # behöver du ett handtag om du står vid vägen idag # och har punktering # där är ingen stannar för dig
ossjo_om2
-
de bara säger där kan du stå och sen kör de vidare
ossjo_om2
-
hade det varit för # bara femton tjugo år sen första bil som kom här stannade och hjälpte till där var inget snack
ossjo_om2
-
sen körde man på närmaste ställe och bjöd på fika och pratade lite och sen var man bekanta ## sånt är det inte idag # tyvärr
int
ossjo_om2
int
-
är det hur länge har du hållit på med det och vad ?
ossjo_om2
-
ja jag har kört bil i fyrtio år
int
-
mm # men nu kör du lastbil ?
ossjo_om2
-
ja det gjorde jag innan med
int
-
ja # vad hur # hur fungerar det jobbet och hur har du kunnat kombinera det med # lantbruket ?
ossjo_om2
-
ja frugan fick ju jobba hemma då när ungarna var små ju så # hon var ju hemma till de hade slutat skolan och
ossjo_om2
-
och då gick fick hon göra det och sen fick jag hjälpa till när jag kom hem och
ossjo_om2
-
jag körde inte fullt så mycket då som jag har gjort de sista # femton åren så det har ju varit # heltid nu men det gjorde jag inte då innan när jag hade djur och så
ossjo_om2
-
då körde jag väl inte mer än # ja tre kvart ungefär
ossjo_om2
-
men då var man yngre då kunde man hugga i när man kom hem på kvällarna # det tyar man inte nu
int
-
men vart kör du då och vad # vad tycker du om ditt jobb ?
ossjo_om2
-
ja jag trivs med jobbet för jag # jag är glad för att snacka och # i och med med jag kör på stockholm ju # och i och med man har hållit på så länge så # man har ju fått många kontakter ju
ossjo_om2
-
sen träffar man folk och är man så iväg och # jag vet i höstas då gick jag sjukskriven ju # och jag blev opererad på # ja sen kom man vad fasen jag trodde du hade slutat och har pension
ossjo_om2
-
här är du ju det är roligt du kommer och hälsar på # det är ju sånt det # det tycker jag är roligt jag är glad för att snacka med folk alltså
ossjo_om2
-
för en del år sen körde vi mycket upp på ## på västerås arosbygden
ossjo_om2
-
och där var många # om man nu ska gå in på såna här # gemenskaps och # vad jag har sett är en lantbrukare där uppe och så # ja jag hade x där
ossjo_om2
-
så sa han nu har jag ett stort # problem vad är det sa jag ja titta där på andra sidan av vägen där låg ett boningshus # där står mor i fönstret sa han # hon vill bjuda på kaffe # men du har väl inte tid
ossjo_om2
-
nej sa jag det har jag inte ja det var ju synd sa han ja # ja sa jag när jag var klar ## det är väl ändå lika bra vi går in och dricker kaffe och pratar lite
ossjo_om2
-
vi satt och pratade där inne i en och en halv timme och då var jag nog inte mer än tjugo # fem år och de var i # sextiofem sjuttioårsåldern
ossjo_om2
-
men så mycket som det gav mig och det gav dem det har jag tänkt på många gånger
ossjo_om2
-
tänk vad roligt det var för dem och även för mig # och se hur glada de gamla människorna blev fick prata med som kom här nerifrån # för det skiljer väl ändå en sextio mil # upp till # det var ju gemytligt där
ossjo_om2
-
jag ångrar det inte jag har tänkt på det många gånger när jag # för jag vill prata med äldre och det är # det är där man har nåt att lära
ossjo_om2
-
och just ## när man kom ut så # det tänker man många gånger på gårdarna igen där uppe och # ja man det var du som var här då säger de får vi nån frukost säger de så satt man där och snackar och # mycket intressant
ossjo_om2
-
så därför är det ju # kommer till att känna på om du ska sluta en gång helt ju
ossjo_om2
-
men det # det är ju tidens gång ju
ossjo_om2
-
så jag trivs mycket bra med mitt jobb jag har en # bra arbetsgivare och # sköter mig själv och
ossjo_om2
-
man har ju ansvar x # vi man får ju ansvar för varandra för # annars funkar det inte
ossjo_om2
-
och i och med den åldern # man är och # varit med ända sen man var påg så ## så har man ansvar x # de andra och då då fungerar allting
ossjo_om2
-
och det tycker jag är roligt
int
-
men du pratar här om # pensionsåldern och # och så vad # vad tänker du dig # när du har all tid för dig själv vad # kommer du ägna dig åt då tror du ?
ossjo_om2
-
ja du det säger fruan också vad ska du göra du blir väl otålig säger hon # när du ska gå hemma för jämt ju
ossjo_om2
-
jag kunde mycket väl ta pension till hösten men # så länge jag är så pass i ## bra hälsa som jag har nu så tänker jag fortsätta i alla fall ett par år till ju
ossjo_om2
-
sen får man se om man ## jag skulle mycket väl kunna tänka mig att börja spela golf # för jag är glad för naturen # och jag vi är mycket ute och cyklar och # i naturen och det ger mycket
ossjo_om2
-
komma ut och se naturen djur och allt sånt det # ger kolossalt mycket
ossjo_om2
-
så det # man får väl se # det beror ju på i fall man har hälsa så kan man göra vad fan som helst ju men det vet man ju aldrig # vad som # inträffar
ossjo_om2
-
så # det är som fruan säger många de gläder sig åt pensionen men jag längtar inte efter pensionen säger hon för hon är # hon är glad hon jobbar på sjukhuset i ängelholm och hon trivs bra där ju det
ossjo_om2
-
har man med människor att göra och sånt så # tror jag att man får lite annan blick på livet
ossjo_om2
ossjo_om2
-
men de som ## står på en verkstad eller en fabrik och står vid ett löpande band de har # ingen # de får inte nåt sånt
ossjo_om2
-
för har de kört och stannat på en fabrik i hela sitt liv på samma ställe # med bilen # så ska den stå där och det kvittar hur det är för det har jag råkat ut för en gång
ossjo_om2
-
jag ställde släpen i halmstad en gång på en firma där jag tänkte jag kör ända in i # i hörnan och ställer den så den inte är i vägen när jag kom på morgonen och skulle ta den ja då stod där en personbil
ossjo_om2
-
så gick jag in där så sa jag # ja sa jag du har nån gubbe som har satt bilen mitt framför där så jag kommer inte åt mitt släp
ossjo_om2
-
du sa han # de har jobbat här i hela sitt liv och där ska bilen stå så det # de kan inte tänka de ser ingenting att de ställer sig i vägen eller nåt
ossjo_om2
-
så de blir ju # ser nog mer rakt fram bara
ossjo_om2
-
och # man måste se lite efter sidorna # och tänka situationen hur den blir
ossjo_om2
-
för det # tror jag gör mycket
ossjo_om2
-
så det är nog rätt nyttigt att man är ute och ser lite grand hur det # är bland andra ju ## det tror jag mer på i alla fall
int
-
eh # jo # jag tänkte # du ska iväg här nu # ut igen och köra # vad är det för grejer du kör ?
ossjo_om2
-
ja # ja ## ja x # vi kör mycket # mycket som kommer från vår jord
ossjo_om2
-
och det är socker det kör vi med till stockholm vi lastar ner i # i x och # örtofta kör mycket socker till stockholm
ossjo_om2
-
men idag har jag lastat # stenplattor i kristianstad som ska ut till nacka
ossjo_om2
-
så det är ju lite skillnad men # till nittio procent kör vi # kör jag nästan bara socker till stockholm # ut till grossistfirmor
ossjo_om2
-
ja det är stockholm uppsala och # ja det är runt mälardalen där uppe # men huvud # huvuddelen i stockholm
ossjo_om2
-
jag var ute på stock xx på färingsö igår och det # det är roligt att # man känner dem ju # så väl när man har hållit på i så många år så det blir en viss gemenskap
ossjo_om2
-
och det är just det som jag tycker är så # trevligt att # det är därför man håller på med det
ossjo_om2
-
så det men sen # nu är det ju skönt att sitta och köra men # ja helgerna är ju inget nöje för då # då är det för många såna # som vi säger privatbilister ute men
ossjo_om2
-
man måste tolerera det hjälpa varandra så fungerar det man ska inte # det går inte att bli förbannad på en # en annan bilist för då # då ska du inte köra bil för då # då funkar det inte
ossjo_om2
-
man måste se det positiva på det annars så ## och själv vara lite positiv så # då går allting
ossjo_om2
-
ser du mörkt på allting då # då har du rent sagt ett helvete att leva
ossjo_om2
-
då funkar det inte ## man måste vara lite # optimist alltid då # allting löser sig # det är inga problem det kan ju vara # många gånger är det ju jobbigt ja men # problemet är för att övervinna och det går att övervinna dem också om man # om man försöker
ossjo_om2
-
den åsikten är jag i alla fall och jag har aldrig haft problem och det ## och det är som jag säger många säger ju det att # det är ett jädra ställe det här att komma till # men det är som jag säger jag har kört så många jag har aldrig haft problem
ossjo_om2
-
men det jag brukar säga det att # som du är själv blir du bemött
ossjo_om2
-
och så enkelt är det är du trevlig och positiv # så blir du bemött på samma vis # kvittar var du kommer
ossjo_om2
-
och då har man # då har man klarar man sig bra
ossjo_om2
-
tycker jag i alla fall jag har inte haft problem och # hoppas inte jag får det heller
ossjo_om2
-
men då löser vi dem om det blir nya problem
int
-
har du alltid haft varit av den åsikten eller är det nånting som du blivit mer och mer övertygad om ?
ossjo_om2
-
nej det har jag alltid haft ## jag har varit # så var jag # lite gladlynt och # ja man positiv och då # då har man det roligt också ju
ossjo_om2
-
då klarar man livet om det blir problem nån gång ja det det är lätt att övervinna om du ser # positivt på saker och ting men går du och är # missnöjd och sur och tvär och sånt då # fungerar ingenting
ossjo_om2
-
du har bara # ja du ser du mörkt på allting så har du inte roligt ## för det blir värre och värre ## men är du en positiv människa så löser allting ## tycker jag
ossjo_om2
-
så jag är nöjd med mitt liv ja det är ## får jag hoppas det fortsätter i den takten så # ska jag inte klaga
int
-
det är ju roligt att höra # nån som säger så
ossjo_om2
-
ja vad fasen det ## nej jag gnäller inte det # jag hade en gammal faster # ja hon förresten det är hennes hem detta med för # far och # farfar har haft det och far har haft det
ossjo_om2
-
och # de var sju syskon ## och så hon min faster hon bodde här nere i byn i ett pensionärshem så # hon bodde här bakom här ligger ett hus här bakom denna x längan
ossjo_om2
-
och vi kallade det för lilla stugan där bodde hon till nittonhundrafemtio när de byggde nere vid stora vägen där nn # bor nu
ossjo_om2
-
där byggde de # och då # sen flyttade hon ner till pensionärshemmet ju
ossjo_om2
-
hon gick kunde knappt gå och gick med två käppar så kom jag alltid ner där
ossjo_om2
-
så det # n det var faster ns påg ja # och så hur är det idag faster sa jag
ossjo_om2
-
ja det # det är bra # här är de som har mycket värre sa hon # hon hade den läggningen hon # hon såg aldrig mörkt fast hon knappt kunde gå med två käppar
ossjo_om2
-
och jag säger det att det # jag och hon sa det ordet till mig när jag var påg # om du blir aldrig så fattig sa hon # så var ärlig sa hon för det kommer du längst med
ossjo_om2
-
och det har jag tänkt på många många gånger och fått bevis på det också
ossjo_om2
-
för jag # jag kan säga en sak jag var på ett bygge en gång # det var # jag kan inte säga att jag kommer ihåg var det var
ossjo_om2
-
så var där såna här fina byggplywoodskivor och så ibland hade man annat gods så var det bra att sätta # emellan när vi körde jag var där med tegel
ossjo_om2
-
så sa jag så kom där en gåendes så tänkte jag det såg ut som det var en vakare ju så # så sa han till mig jaså du är här med tegel idag ja jag är det sa ja
ossjo_om2
-
ja sa jag jag ser du har fina plywoodskivor där sa jag du tror inte man kunde tigga ett par sa jag
ossjo_om2
-
du det ska jag säga dig sa han # för att du är så ärlig och frågar # så ta du ett par plywoodskivor utan vidare men # fan hade tagit dig om jag # sett dig och du hade slängt upp ett par sa han
ossjo_om2
-
så där ser man det att # det man fick tutat i öronen när man var påg att man skulle vara ärlig # det har man igen
ossjo_om2
-
men det verkar ju inte så idag ju för det # men jag är av den åsikten
ossjo_om2
-
och jag hoppas det fortsätter
ossjo_om2
-
sen har jag en hade jag en faster som # ja de hade kafé i stockholm x torp det ligger där ute vid # bergshamravägen norrtäljevägen
ossjo_om2
-
och där var jag mycket när jag # låg i lumpen när jag var låg i # jag var ju kungens livryttare så jag gick mycket högvakt och körde häst och vagn
ossjo_om2
-
xx där regementet låg på lidingövägen och sen # gick vi mycket högvakt och då red vi ifrån # upp till slottet så hade vi en häst och vagn med persedel på så den körde jag några gånger med
ossjo_om2
-
och det var rätt ro men så var jag mycket där ute hos dem # och sen hade de en ## hade de en påg sen som
ossjo_om2
-
och så sa han det en gång att # när jag kom ner så sa han # du har tagit namnet n sa han # ja sa jag jag har det sa jag # ja sa jag jag var inte med betrodd i banken längre sa jag # äh det tror jag inte på sa han
ossjo_om2
-
nämen sa han det var roligt att du bevarat namnet n för # där var åkrar som vi arrenderade som hette n
ossjo_om2
-
som han sa nu blir det namn # namnet kvar # i framtiden i och med att du tagit det han var så glad för det så # så det har nog # pågarna hette n innan ## så allting har sin förklaring
ossjo_om2
-
så det ## nej jag är nöjd med mitt så det ## så länge man kan gå upp på mornarna och # då ska man vara glad
ossjo_om2
-
och desto äldre man blir desto mer värdesätter man # det var självklart när man var yngre ju men # då var det ju aldrig tänkte man aldrig på sånt men har man gått igenom några operationer sen # tänker man lite annorlunda och har sett en del saker men det ## så allting går