report - interview

(no speaker)

ossjo_ow1

• jag heter nn # och jag fyller sextiotvå år i augusti

int

• och var befinner vi oss just nu ?

ossjo_ow1

• i össjö

ossjo_ow1

• össjö n # n heter huset här

int

• vad är össjö för en plats # vill du berätta lite grand om den # du är uppvuxen här hur har det varit ?

ossjo_ow1

• ja det # det är ju ett litet samhälle med knappt fem hundra invånare # jag själv är uppvuxen uppe i ebbarp # tre kilometer upp i skogen

ossjo_ow1

• och # ja det är väl ett # trivsamt samhälle där alla känner varandra ## och när jag var liten då var här ju # här var järnvägsstation och här var post

ossjo_ow1

• och här var två affärer # bank # och frisör # men nu är här ju inte mycket kvar av det

int

• när började detta hända när försvann det och har du sett det alltihop eller är det som en gradvis förändring ?

ossjo_ow1

• eh jag har sett alltihop för när jag gick i skolan # jag började då # fyrtiofem # då fanns där ju fortfarande två affärer post och bank

ossjo_ow1

• ja vad ska man tro att det började försvinna på ## sextiotalet ## ja den ena affären lades nog ner ännu tidigare

ossjo_ow1

• men det blir väl automatiskt så när # när folk de kör bil och sånt till stan # det fanns ju inte då utan då handlade ju alla folk hemma

ossjo_ow1

• även uppe i # där uppe där jag bodde # där fanns en affär i det lilla samhället boarp

ossjo_ow1

• så alla människor cyklade ju till affären # så # och sen var här ju mölla också # där man malde mjöl # här nere i byn

ossjo_ow1

• och det var ju ganska spännande att åka med häst och vagn ner # och få malt # här nere

ossjo_ow1

• men som sagt årtal och sånt det kommer jag inte ihåg men jag kommer ihåg liksom # allt som har funnits men inte # inte när det har försvunnit

ossjo_ow1

• och dessutom nere i byn fanns en sån här # mjölkbil som kom från mejeriet i kännarp

ossjo_ow1

• och # nu är jag själv uppvuxen i ett # ställe här uppe i skogen vi har ju själva kor men # det det var faktiskt ganska # mycket historia kring den här mjölkbilen

ossjo_ow1

• och gubbarna de stod i # i kö # och ibland hur det kunde bli slagsmål # i # i k den här mjölkkön

ossjo_ow1

• vad det # det huset där den här bilen den stannade där min äldsta dotter bor nu nere i byn # så jag kommer ihåg just det här med alla de här historierna om

ossjo_ow1

• det var vissa original för det finns alltid rätt mycket original i en sån här liten by

ossjo_ow1

• och det var # var som sagt # kunde gå ganska hett till

ossjo_ow1

• för många ville det var inte det att de ville ha först # utan en del skulle vänta till sist för då trodde de att de fick mest grädde # för den flyter ju upp

ossjo_ow1

• så det det var faktiskt mycket historier om det

ossjo_ow1

• för # det är väl det som har varit charmen att bo i ett # litet samhälle att # alla # alla kategorier människor fanns ju

ossjo_ow1

• och sen # så de gamla där uppe i skogen där där vi är födda # de bodde ju kvar hemma så länge de kunde # det var ju inte hemtjänst och sånt som det är nu

ossjo_ow1

• så att # det var ju en del tragedier när de då hämtades till ålderdomshemmet # när sotaren då kom till exempel och dömde ut skorstenen # så fick de ju inte lov att bo kvar # och jag vet det var ett gammalt par där hemma uppe i skogen som de då hämtade # med tvång till ålderdomshemmet i N och det är sånt man kommer ihåg

ossjo_ow1

• det var tack vare att sotaren hade dömt ut skorstenen så fick de inte bo kvar

ossjo_ow1

• annars var det ju att # alla visste ju var de gamla bodde och # vi var ju många syskon och vi gick ju ofta runt och hälsade på dem # för de hade alltid kakor och bullar och sånt hemma

ossjo_ow1

• så att # det blir det när man när man är född på landet att # man har väldigt stor frihet # även ungarna för vi var många syskon men # konstigt nog så överlevde alla trots # fiskedammar och körsbärsträd och allt vad där hände

int

• det låter som en du har haft en väldigt # händelserik barndom ?

ossjo_ow1

• ja

int

• det här med mjölkbilen om vi börjar där finns det nåt speciellt tillfälle du minns när det nästan har blivit slagsmål ?

ossjo_ow1

• ja # nu vill jag ju inte nämna några namn # men där är två original # en som bodde nere i samhället # och en som bodde uppe # en bit uppåt skogen här

ossjo_ow1

• det var de två som rök ihop vid den här mjölkbilen # och vad anledningen var vet jag inte för vi hörde ju bara sen berättas om det här # att dessa två de hade # de hade slagits # där nere

ossjo_ow1

• och det tyckte vi var väldigt spännande # men men riktigt anledningen vet jag inte # för sen var det en gammal tant # men hon hon väntade alltid för hon skulle ha sist för hon skulle ha grädden

ossjo_ow1

• de hade ju såna här kranar # så att hon trodde då att grädden den gick upp så hon skulle vänta till sist så fick hon grädden ## jo

int

• så berättade du om # möllan det måste ha varit väldigt spännande att åka med dit ?

ossjo_ow1

• mm

int

• hur var det hur jobbade man där var kunde man gå in fick ni se nånting ?

ossjo_ow1

• ah den möllan här nere i byn var inte vi så ofta # men där var en mölla borta skvattemölla östra ljungby # idag är den ju en # väldigt fin servering

ossjo_ow1

• dit brukade vi följa med far på häst och vagn # varför vi körde # till skvatte det har jag egentligen aldrig riktigt förstått # vi malde mycket sällan här nere

ossjo_ow1

• nej vi fick aldrig gå med in för det var farligt ju # men man sprang ju där längs kanalen # vattnet

ossjo_ow1

• ja och sen # den här hästen vi hade balder # han visste själv precis var han skulle gå

ossjo_ow1

• för # när man kör den här lilla vägen så var där en väldigt brant backe ner

ossjo_ow1

• och där skulle han egentligen gått # men det gjorde han inte # utan # så det så gick där en # en lite mindre väg # som ett f utanför # och där gick balder # för han gick inte i den branta backen

ossjo_ow1

• inte när han gick hem heller # varken dit eller hem

ossjo_ow1

• utan han gick i den här # utanför på en liten väg # man behövde inte styra han för han visste själv var han skulle ## jo

int

• berättade ju att ni också hade haft # både damm och körsbärsträd och att det hade varit lite # tillbud där omkring ?

ossjo_ow1

• ja # det har ju varit lite tillbud faktiskt # eh min syrra # eh min lillasyster hon är två år yngre än jag # det var ju då en # söndageftermiddag på sommaren körsbären var mogna

ossjo_ow1

• och det var jag och någ # någon av mina äldre syskon # vi satt i alla fall i ett körsbärsträd och åt # och nedanför där var en stor sån # gärsgård stengäre

ossjo_ow1

• och kristina hon gapade och skrek hela tiden att vi skulle slänga ner körsbär till henne # sist så blev vi trötta på he på gapandet # så vi tog uppe henne i trädet

ossjo_ow1

• och så ramlade ungen ner och slog sig i det här stengäret

ossjo_ow1

• och hon mådde ju inte bra # vilket jag förstått sen när jag blev vuxen att hon fick ju en ordentlig hjärnskakning klart # för hon kräktes och hon mådde illa # så vi försökte få hem henne

ossjo_ow1

• och så sa vi till henne att hon skulle gå och lägga sig # så kräktes hon så undrade ju mor vad vi hade gjort # nej hon hade bara ätit från ett körsbär ## så hände där ju inte mer då

ossjo_ow1

• sen i augusti så skulle vi gå till min kusin på födelsekalas # så # så en av mina storasystrar skulle ju tvätta lillasyrran för vi badade ju inte så tätt vi låg i dammarna ju # ja och då märktes det ju att hon hade ett jättestort # eh sånt # sår på ryggen alltså # skrapsår

ossjo_ow1

• och det var ett rätt så stort # och då fick vi erkänna att vi hade tappat ner henne i stengäret # men jag vet inte om vi fick prygel för det tror inte det # det var nog preskriberat då

ossjo_ow1

• men det kom fram som sagt var den här x det kom i dager

ossjo_ow1

• och sen det här med fiskedammarna # vi lärde oss ju aldrig simma # trots att vi var hos bönderna där uppe omkring och fick såna här # eh slangar som de har i gummivagnar

ossjo_ow1

• men snokarna de simmar fortare än vi # de simmar ikapp med snokarnas vita huvud # vi lärde oss aldrig

ossjo_ow1

• så det # och att vi inte drunknade det förstår jag inte men vi klarade oss ## konstigt nog

ossjo_ow1

• ja # så var det

int

• jag har förstått att # din # eh # kärlek till bygden och så eh # fortfarande lever du har varit väldigt aktiv här i hembygdsspelen flera år

ossjo_ow1

• har jag varit i femton år ja

int

• vill du berätta lite grand om vad har ni spelat för olika saker # hur har det varit vilka är det som är med och engagerar sig i sånt kommer det folk och tittar ?

ossjo_ow1

• o ja # eh hon som skriver de här manuskripten hon jobbar ju nere i lund # på nån institution

ossjo_ow1

• så allt hon har plockat fram det har ju verklig # verklighetsbakgrund

ossjo_ow1

• så vi har spelat folk då som har funnits här i bygden # långt bak på sjuttonhundratalet # och det var ju fattigt och eländigt

ossjo_ow1

• så det var liksom hur de kunde överleva # och så mycket # fanns kriminalitet även på den # på den tiden en gång blev jag fängslad för att jag hade # stulit säd borta på vettinge herrgård

ossjo_ow1

• så då hamnade jag i i fängelse i ängelholm på vatten och bröd # och då hade jag små ungar hemma

ossjo_ow1

• jo för då hade vi varit ute på sån tjuvrajd ## och sen ja sen har vi spelat nåt som var nåt # auktion efter nån gammal tanta uppe i skogen och

ossjo_ow1

• och vad har vi mer spelat ## ah du förstår det har varit så många det har varit ett sommarspel ett vinterspel så # två spel vart år

ossjo_ow1

• sen har vi turnerat lite men de de har varit väldigt populära # vinterspelen här nere i församlingshemmet # det har ju varit så folk inte har kommit in de har fått vänt igen # för där har inte varit plats

ossjo_ow1

• så att det har handlat om allt mellan himmel och jord men allt har ju liksom # verklighetsbakgrund utom vissa personer som de inte har kunnat hitta nånting om i # i kyrkoböckerna # de har ju själv liksom fantiserats ## ihop

ossjo_ow1

• men sen ett spel var där en som hade gått och sänkt sig här nere i åkersjö # det är här nere bakom skogen

ossjo_ow1

• och # jag vet inte vad han var anklagad för nånting så i alla fall så hade han gått och sänkt sig i åkersjö frusit fast i isen

ossjo_ow1

• så gjorde hon då ett spel där detta också ingick # de skulle visst långt tillbaka vara släkt också fast jag har aldrig hört talas om det # men det skulle inte det var nån släkting # i många många generationer bort

ossjo_ow1

• ja vad de sen har handlat om det det är så svårt att komma ihåg och sen har det varit bröllop och det har varit

ossjo_ow1

• eh # ja väldigt mycket om hembränning och och när kungen förbjöd att man inte fick # bränna brännvin hemma

ossjo_ow1

• och hur de hade lönnkrogar här lite varstans i skogarna # för det fanns det ju

ossjo_ow1

• och sen när den här ## vad heter här kom nån pest # det var sverige # var sån här pest ## det handlade ett spel om

ossjo_ow1

• hur en då en # en utböling som de sa en västg # västgöte # han blev ju anklagad för att ha spritt den här pesten

ossjo_ow1

• och ja sen kan jag inte sen kristina och jag vi har ju # vi har spelat rätt mycket mot varandra x hon var en gammal tiggerska # ute från ödeåkra och ja # jo det har varit mycket populärt

ossjo_ow1

• men så tyckte både hon och jag i fjol att # vi hade hållit på i så många år # och sen fordrar det också # man får nästan lära sig hela manuskriptet # allas roller # för att kunna hjälpa till

ossjo_ow1

• så tycker jag nu jag ha så pass många barnbarn och de vill så hemskt gärna vara här så jag sa att # jag tycker att jag vill sluta # så det gjorde jag

ossjo_ow1

• men det var väl det att # där är väldigt många som vill spela i de här spelen men så # vi # vi är så uppfödda med den här dialekten så för oss är det inte nåt konstigt

ossjo_ow1

• men # bara om de är # ett par samhällen här ifrån # så om de sk till exempel de kan inte säga gå ut och hämta vatten # så naturligt som vi kan # för de # de de har inte det

ossjo_ow1

• så att det har väl varit # det har väl varit lite svårt för dem att få det här # att dialekten ska verka normal # utan att vara konstig

ossjo_ow1

• så att och sen # när vi spelade syrran och jag # så tänkte vi ofta på just som jag sa # de här gamla originalen här bodde här uppe i skogarna

ossjo_ow1

• man identifierar sig liksom # hur de gick och stod och pratade och sånt # för det blir ju så på landet # man hade ju inte tv och sånt # utan ofta gick folk # ihop på kvällarna # och satt och pratade

ossjo_ow1

• och det det var ju väldigt spännande man satt ju där och hörde # hur de hur de äldre de pratade och hemma i mitt hem # där hade vi sån här mangel uppe på loftet # sån stor gammal trämangel

ossjo_ow1

• och då kom ju tanterna från andra andra hus dit och manglade och det var ju väldigt spännande # för sånt främmande tvätten luktar ju så gott # såna minnen man har

ossjo_ow1

• och sen hade vi # det var ju stort hus där vi bodde # hade vi sån här # papp # spänt mellan de takbjälkarna va

ossjo_ow1

• och så hade vi på halva vinden loftet # där hade vi säd # på vintrarna # x på halva och havre på halva # så blir där alltså möss

ossjo_ow1

• och sen ibland när de satt där och pratade där nere i stugan # så sprang ju mössen från den ena sidan till den andra # där under det pappet

ossjo_ow1

• ibland så tog far en sån x # sopborste och så slog han i pappet så sa han # får ni lugna er

ossjo_ow1

• och det tyckte man ju var så förargligt # att mössen de sprang där fram och tillbaka # idag kan man ju grina åt det men då tyckte man ju det var hemskt förargligt

ossjo_ow1

• så var det # mm # men det är mycket sånt man kommer ihåg

int

• de här originalen skulle det vara möjligt att du berättar lite grand utan att nämna namn eller så om vad det var för några ?

ossjo_ow1

• ja där bodde en # en granne till oss # han hade kommit som luffare # till ett ställe nere i boarp

ossjo_ow1

• och sen flyttade han in i ett hus uppe hos en gammal tanta # i ett uthus där # och han gick ju runt och hjälpte folk liksom

ossjo_ow1

• ja # jag vet inte # det var väl mer för # för maten alltså han # han satte aldrig stövlarna och bara # han kom in i köket så sa alltid folk sätt inte stövlarna # och det luktade ju fruktansvärt för han hade alltid stövlarna på sig

ossjo_ow1

• men han var # var en mycket fridsam och mycket snäll och duktig var han till att # tälja träsaker och bygga flaskskepp och sånt # som vi har och har fått # han är ju död nu för många år sen

ossjo_ow1

• och sen på sommaren gick han mycket runt i skogarna och plockade kantareller # och plockade nattvioler vilket som är # de är ju faktiskt fridlysta men # vi plockar några vart år syrran och jag om vi så ska hamna på hinseberg så får det bli därvid # vi plockar några vart år

ossjo_ow1

• men han plockade då var det ju inte förbjudet # stora buketter och gick runt med

ossjo_ow1

• och sen gick han runt i skogarna och letade upp blåbärsställen men inte till vem som helst utan till den # tantan som han hyrde hos

ossjo_ow1

• så hon kunde få de största bären # vi gick ju mycket och plockade bär ## och hon den damen det var en gammal tanta men hon var jätteduktig till att plocka bär

ossjo_ow1

• men hon plockade bara de största så man kunde gå bak efter henne sen så kunde man plocka vanliga bär för dem hade inte hon tagit

ossjo_ow1

• jo sen var där ju # visalbin han är ju känd han bodde ju också här uppe i boarp skog # albin paulsson

ossjo_ow1

• han är # han är väl rätt så känd # han gick runt på # festplatser och sålde visböcker och kryckekäppar och

ossjo_ow1

• så bodde han där uppe i ett hus långt uppe i boarp skog # men sist så var där väl bara # den här lövstocken kvar # när huset rasade efter hand # så då flyttade han ner till ett hus i östra ljungby

ossjo_ow1

• han försökte sig på # författarskap också # skrev ett par böcker men # de var lite underliga verser faktiskt jag har läst dem # de var lite underliga # underliga

ossjo_ow1

• och sen # var där en gammal farbror också # eh # som # han började klart att bli åderförkalkad men det förstod ju inte vi då

ossjo_ow1

• så kom han då springandes på vägen # och så luktade han rent sånt härsket smör

ossjo_ow1

• för det borrade så i huvudet på honom så att han smörjde smör på då hjälpte det # och så kom han x smör att smörja på huvudet för det borrar # och så luktade han rent sånt härsken

ossjo_ow1

• men det var ju som # det vi säger idag ju åderförkalkning men det det förstod vi inte # utan han hade det borrade i huvudet på honom # så han fick ha smör på huvudet

ossjo_ow1

• men man man tog ju de här # de här originalen alltså # det var ingen som tyckte det var konstigt utan # de ## de var ju inte alls # otrevliga på nåt sätt utan ## det var nog hemma # i mitt föräldrahem där samlades de ju väldigt mycket

ossjo_ow1

• mm # sen var där ju de här # var ju vissa som # som var # som man säger x # som var mer ökända men de var inte här ifrån utan # de var mer från örkelljunga och de # de var dem skulle man liksom vara rädd för # skärsläppar och så

ossjo_ow1

• men ## aldrig så att vi hade nåt # obehag av dem på nåt vis # och sen för att inte prata om när # man slaktade ju hemma # på vintern

ossjo_ow1

• alltså när han tjott han kom med # han kom med sån liten gikt # sån här tvåhjulskärra

ossjo_ow1

• en mycket förnäm liten herre # men han kallades för tjott

ossjo_ow1

• därför att när han han sa kött så sa han # får se hur mycket tjott det blir av det här # så alltså kom han till att kallas för tjott

ossjo_ow1

• så vi vi visste inget annat namn på honom än tjott jag vet fortfarande inte vad han hette

ossjo_ow1

• men det var väl rätt # det var väl just det här när när grisen skulle slaktas va # när de sköt den alltså ledde ut den från stallet och sköt den då stod vi i garderoben och höll fingrarna i öronen # men sen var vi med ute

ossjo_ow1

• för det var väldigt roligt när de sköljde tarmarna # se om det var maskar i dem # det var väldigt spännande # man # sköljde ju alltid det hade man ju till # fjälster till korv sen

ossjo_ow1

• så att det ## ja # det är konstigt man har överlevt men det har man