Program _
of _
Transcribed by _,
version 65
of 110622
report - interview
(no speaker)
villberga_om1
-
ja, nu har ni fått med det va ?
int
-
nej tyvärr, vi satte inte på ## tyvärr
int
-
får vi inte veta om din sångkarriär
int
-
men nu får du först tala om vad du heter och hur gammal du är, så det kommer in på bandet bara
villberga_om1
-
eh ska jag vara noga med datum på eller bara år ?
int
villberga_om1
-
ska det vara både för och efternamn ?
villberga_om1
-
jag heter N N # sjuttiosex år fyllda
int
villberga_om1
-
jag är härifrån Grillbytrakten eller Grillby, samhället i Villberga församling
villberga_om1
-
jag har varit Villberga församling trogen nästan hela tiden
villberga_om1
-
jag har bott i Enköping i Rom, som det hette på den tiden
villberga_om1
villberga_om1
-
men då när jag jobbade där då hette det Rom, det var i fyra månader var jag inneboende i en famlij där
villberga_om1
-
det var då jag köpte den där bilen som jag talade om ## på vintern
int
-
jaså det var så längesedan ja
villberga_om1
villberga_om1
-
till julen nittonhundrafemtio
villberga_om1
-
då var jag ungkarl, någonting på tjugoåtta år
villberga_om1
-
gick in till Bohlin och Karlsson och köpte byxor åt en fjortonåring, och de passade perfekt
villberga_om1
-
ja det var grejer det, men så tittade de på mig och sa, du är väl äldre än fjorton år, sa de
villberga_om1
-
ja det är möjligt sa jag men, de tyckte de var för billiga va, för de hade lägre priser på åt ungdomar
villberga_om1
-
så då fick jag betala fullt pris
villberga_om1
-
men de passade ju va, så jag behövde aldrig gå till skräddaren och sy om dem och så vidare, benlängd och sådant var ju lagom
int
-
då har du växt till dig nu då
villberga_om1
villberga_om1
-
man blir mindre för varje dag, nej varje dag, men man minskar ju lite undan för undan och lättnar
villberga_om1
-
så nu # jag vet inte jag väger väl någonting på ## eh ja, sextio kilo, femtionio, sextio någonting
int
-
du har desto mer grejer här, nu får du berätta lite
villberga_om1
-
ja det är så mycket prylar # som man har samlat på sig under åren
villberga_om1
int
villberga_om1
-
ja runt femhundra stycken är det
villberga_om1
-
jag har ju inte alla står framme här nu men +..
villberga_om1
-
sedan har jag ju gjort hyllor där borta # som jag har målat # vad heter det då # Lövbergs lila
villberga_om1
int
-
det är ju det lila extra som gör det säger de ju
villberga_om1
int
-
ja var har du fått tag på alla de här då ?
villberga_om1
-
ja köpt på marknader och fått i present och sedan har jag väl köpt # jag överallt där jag går fram och det finns en kaffekopp
villberga_om1
-
om jag går på en servering till exempel då frågar man om man får köpa en kopp och så vidare
villberga_om1
-
när vi var till Madeira till exempel då köpte jag koppar där # och när vi var till Amerika köpte jag väl koppar
villberga_om1
-
så det är överallt, det är så fort jag ser en kaffekopp så försöker jag komma över den
villberga_om1
-
på ena eller andra sättet
int
-
du har inte köpt någon dubbel då ?
villberga_om1
-
nej det är det finns ju otroligt många olika och sedan får man ju hålla reda på vilka man har, försöka hålla det i huvudet
villberga_om1
-
så jag har klarat mig hittills
villberga_om1
-
ja det har väl kanske misslyckats någon gång, att jag har haft en kopp tidigare, men # det har gått riktigt bra
villberga_om1
-
det finns ju en enorm mängd
villberga_om1
-
läste i någon tidning här för lite sedan att det var en som hade tretusentrehundratrettiotre kaffekoppar
villberga_om1
-
jag vet ju inte om de var olika allihop det det stod det inte xx i artikeln
villberga_om1
-
det kunde ju vara serviser kanske, så att då går det ju fort om man tar tolv i taget
int
-
det borde det ju inte vara, då kan ju vem som helst köpa hur lätt som helst
villberga_om1
-
ja # nej jag har väl hållt på att samla i ganska många år
villberga_om1
-
anledningen till att jag började på att samla egentligen det var att min mor hade en kusin i Amerika och han berättade att i Amerika har man ju inte serviser, utan där kan man komma om man uppvaktar någon med en udda kopp eller någonting och så
villberga_om1
-
och då tänkte jag då väl, då ska jag försöka samla koppar för att se hur många man kan få ihop medan man lever
villberga_om1
-
och nu ligger det väl på ungefär femhundra stycken
villberga_om1
-
men sedan måste man ju snickra hyllor då # om man nu ska visa alla
villberga_om1
-
ja det var ju en bokhylla först så där och sedan # gjorde jag små hyllor så man kunde få rum med flera koppar
int
-
vilken tur att det är ingen att det inte är jordbävning här då
villberga_om1
-
ja, det står stadigt huset # för det har jag själv spikat ihop # nittonhundrafemtiofem
villberga_om1
-
byggde jag det här huset på sommarn, då var det rikitgt varmt och torrt och fint väder
villberga_om1
-
det enda jag inte gjorde det var elarbetena och målningsarbetena och murade fasaden
villberga_om1
-
men annars gjorde jag varenda pinal själv
villberga_om1
-
jag vet jag murade källaren på tio dagar på fritid # och då var jag hantlangare också
villberga_om1
-
jag var ledig två, tre timmar en söndag kommer jag ihåg för då var jag uppe och tittade på en fotbollsmatch på skogsvallen
villberga_om1
-
för då var det någon intressant match, men annars jobbade jag här varenda timme som jag orkade
villberga_om1
-
och det # det lönade sig, för grannen byggde ett likadant hus och det var tiotusen dyrare # än det här då
villberga_om1
-
så då tjänade man tiotusen skattefritt # för att man var så duktig
int
-
hur mycket var tiotusen då, hur många procent var det på huset ?
villberga_om1
-
"det var" det var en dryg årslön för en plåtslagare kan man säga, så mycket pengar var det
villberga_om1
-
men sedan när jag gick till kommunen, jag kanske inte ska säga det här men, jag gick ju till kommunen för de skötte ju om alla utbetalningar # och eh då när huset var färdigt då ville jag ha reda på det ekonomiska läget
villberga_om1
-
så då gick jag till kommunalkontoret och ville se räkenskaperna för bygget då sa det att nej det behöver du inte, det har gått så bra för dig så
villberga_om1
-
så då xxx jag skulle nog få en sju, åttahundra kronor som han skulle sända över den där kommunalordföranden
villberga_om1
-
ja men jag vill se sa jag i min pärm hurdant det ligger till
villberga_om1
-
nej det skulle jag inte behöva för det men då vart ju jag nyfiken alldeles otroligt så jag sa ju, nu vill jag se i den, om jag inte får, sa jag, då vill jag ju absolut se i den
villberga_om1
-
så jag sätter mig kvar här sa jag och tills den kommer fram, så får jag se
villberga_om1
-
och jag började på att bläddra ibland papprena, då hittade jag en faktura till ett annat hus på fyratusen, som jag skulle få betala då till ett annat hus
villberga_om1
-
och det var ju en halv årslön
villberga_om1
-
men då vart jag väldigt besviken på de där kommunalmänniskorna som man hade förtroende för och såg upp till
villberga_om1
-
så det då kände jag mig # vissen, fast det skulle jag ju egentligen inte ha gjort, men det gjorde jag
villberga_om1
-
det var ju de som skulle ha skämdas
+[lang=X]
och rodna, men politiker de skäms inte, de rodnar inte och de stammar inte
villberga_om1
-
det är de tre egenskaper man ska ha för att bli politiker egentligen
villberga_om1
-
men det har inte jag därför kunde man har man då samvete och är ärlig och det så kan man inte syssla med politik
villberga_om1
-
det är fullständigt omöjligt # enligt min uppfattning
int
-
jag ska titta på micken bara
villberga_om1
int
-
jadå, du ser så bra ut så !
villberga_om1
-
när jag får putsa glasögonen då ser jag bra ut brukar jag säga
int
-
där ser man # byggt huset helt själv och klockan där har du gjort sa du
villberga_om1
-
ja # sedan då gick huset bara xx den här väggen va, då var det en dörr här
villberga_om1
-
den där dörren som sitter, den var här och så var det ett stort fönster och så var det en altan utanför där andra rummet är
villberga_om1
-
det andra har jag byggt till, ja vad var det då # sex, nej sjuttiosex # var det färdigt # tillbyggnaden
villberga_om1
-
för då och det gjorde jag för att jag skulle få lite större garage
villberga_om1
-
jag har ju plats för en sex bilar där i det garaget
villberga_om1
-
och så då ville N ha ett rum här annars så hade vi tänkt att ha stor altan
villberga_om1
-
men då byggde jag till ett rum här också # eller byggde ut då vardagsrummet
villberga_om1
-
så det fick den här formen
villberga_om1
-
och så fick vi ju en stor altan i alla fall
villberga_om1
-
och det var ju besvärligt innan man fick tillstånd att bygga garaget och det här, det var ju många turer med kommunalfolk inne i Enköping
villberga_om1
-
men hur det var så lyckades man till sist
villberga_om1
-
och det är likadant med det, det har jag gjort varenda pinal själv, ritat och konstruerat och gjort ja alltihop
villberga_om1
-
och så köpt in material och golvet till exempel, det har jag köpt i Stockholm, det är begagnat
villberga_om1
-
eh i närheten av eh ja vad heter det idrottsplatsen, olympiska arenan där
villberga_om1
int
villberga_om1
-
stadion ja, just det, där i trakterna köpte jag det där golvmaterialet # utav en kille
villberga_om1
-
och mycket annat # är ju köpt begagnat
villberga_om1
-
men det blev ju dyrt ändå tyckte jag # bara materialet till det där gick på nittiotusen
villberga_om1
-
och då kostade det här huset nittonhundrafemtiofem det kostade fyrtiofemtusen med # ja tomtmark och alla avgifter för anslutning till vattenavlopp och allting
villberga_om1
-
och själva husleveransen, det är ett standardhus ifrån Hultsfred i Småland, det kostade någonting på trettontusenfemhundra kronor
villberga_om1
-
och nu när jag hade inbrott här för ett år sedan, då förstörde de ju ett fönster och lite annat och då hade jag hantverkare som satte in ett nytt fönster och bara det kostade lika mycket som husleveransen från Småland
villberga_om1
-
ja, ja det var dyrare, det kostade fjortonhundra och få det bytt, ett fönster
villberga_om1
-
så då kan man se på hur pengarna, hur små de har blivit under åren
int
-
men nu säger du fjortonhundra och trettontusen, det var ju mer
villberga_om1
-
nej fjortontusen, fjortontusen kostade fönstret
villberga_om1
-
ja sa fel, det var fel sort, tack för det
villberga_om1
int
-
du får berätta om dina bilar, jag vill höra
villberga_om1
-
ja, jag kan ju berätta om den där historien som jag skrev till eh det är väl Nordiska museet eller heter det Riksmuseet ?
int
-
är det det som ligget på Djurgården ?
villberga_om1
int
villberga_om1
villberga_om1
-
de ropade på radio eller var det var någonstans att man skulle eh, eller om det var någon biltidning jag såg, att de ville ha reda på man hade gjort sin första bilaffär
villberga_om1
-
och den gjorde jag nittonhundrafemtio strax före julen
villberga_om1
-
jag var och plogade snö utanför en bilverkstad
villberga_om1
-
och det var kallt på vintern så jag gick in och värmde mig och där stod det en underlig maskin, som jag tyckte
villberga_om1
-
och jag gick och tittade på den där och sedan när jag var varm gick jag ut och plogade igen
villberga_om1
-
och sedan började jag på att frysa, då var jag in och tredje gången jag var inne och tittade på bilen då kom försäljaren och fundera, ska du köpa bilen av mig, sa han
villberga_om1
-
nej sa jag, det ska jag inte köpa någon bil
villberga_om1
-
man åkte ju motorcykel på den tiden
villberga_om1
-
ja # men hur det var, innan jag åkt därifrån så hade jag ju köpt den där bilen
villberga_om1
-
och då fick jag ju problem med att göra mig av med motorcykeln så att jag kunde betala den
villberga_om1
-
den kostade ettusenfemhundra kronor
villberga_om1
-
en Studebaker diktator, nittonhundratrettiofyra års modell
villberga_om1
villberga_om1
-
och sedan har det ju blivit en hel del andra bilar under årens lopp
int
int
villberga_om1
-
nej jag vet inte om jag ska berätta det
int
-
nej du gör precis som du känner
villberga_om1
-
som sagt var, då kommer det ju till kännedom alltihop
int
-
du får berätta precis vad du vill
villberga_om1
-
nej vi tar de där frågorna nu
villberga_om1
-
jo där är vår dotterson bild lite då och då, han har tagit studenten på det sista kortet som är där nere
villberga_om1
-
men han var ju festlig, men hon har ju fyra pojkar hon har tre pojkar till men den där, han var som trevligast, så den har vi ja det var N, hon följde upp honom mycket noga
villberga_om1
-
jodå # nej det är väl # vad var det prästen sa när vi gifte oss ?
villberga_om1
-
när det var klart så sa han och det ska du veta N sa han, att fruntimmrena bestämmer i småsaker ## och sedan om en liten stund så harklade han sig och det ska du veta sa han att det är småsaker alltihop sa han
villberga_om1
-
och då hade man ju skrivit på kontraktet och inte visste vad som gällde före
villberga_om1
-
men som tur var xx var det ju en hygglig människa, en fantastisk människa egentligen # som jag saknar enormt
villberga_om1
-
hon fick det bästa betyg utav en bollmakare, vi hade boll en man som hade ett företag där han tillverkade bollar
villberga_om1
-
fina bollar som de hade i allsvenskan och även utländska matcher
villberga_om1
-
de var tillverkade i leder de här, det här är ju längesedan
villberga_om1
-
och han var fruntimmershatare va, han tålde inte ett fruntimmer för något i världen
villberga_om1
-
bara det allra nödvändigaste hade han kontakt med dem
villberga_om1
-
och han gick ju förbi här på ålderns höst xx och då höll vi på att jobba här ute i trädgården N och jag och då stannade han och pratade och vi pratade länge och väl och N var ute och jobbade i landen där och +..
villberga_om1
-
då sa han, är hon så där jämt, sa han
villberga_om1
villberga_om1
-
kan vara någonting att ha då, sa han och så gick han
villberga_om1
-
så det är högsta betyg, det är bättre än stort A, kan vara någonting att ha då
villberga_om1
-
jo, hon var fantastiskt duktig, snabb och effektiv på alla sätt och vis
villberga_om1
-
och jag som aldrig är hungrig, jag hade ju stor nytta av henne, för hon ropade ju att nu kom in och ät nu N sa hon
villberga_om1
-
jag var ju inte hungrig, jag är felkonstruerad på något sätt så jag mår illa när jag blir hungrig va, när jag ätit en liten stund, då kände jag att det smakade bra va
villberga_om1
villberga_om1
-
så det har ju varit problem nu när jag har varit ensam här att sköta mathållningen egentligen, för att känner man ingen hunger va, då vill man går man ju inte xx och gör ordning mat åt sig
villberga_om1
-
så det är jag tvungen xx att göra ändå
villberga_om1
-
och sedan det smakar ju inte lika bra och sitta ensam och det man har ordnat till själv men # det har ju gått rätt så bra
villberga_om1
-
och sedan är man väl felkopplad på något annat vis, för istället för +/
int
villberga_om1
-
så här ska man ju hålla på när de är lite bättre temperatur, flickor
int
-
men vi är inte lediga då, vi kan inte jobba då
villberga_om1
-
nej, nej, just det, ni har det här som feriejobb
villberga_om1
-
jag skolade om mig någon gång när jag var fyrtio år, då vart jag skolmogen
int
villberga_om1
-
ja # när man är trög va, då är man ju då tar det ju tid innan man blir skolmogen
villberga_om1
-
då pluggade jag till ja, det berodde ju på att jag var skadad, jag gick sjukskriven i ett och ett halvt åt för en ryggskada jag hade fått på en verkstad
villberga_om1
villberga_om1
-
och då, ja, blev jag kallad till försäkringskassan och då sa de att jag fick ett namn och en adress till Uppsala att jag skulle åka och prata med en person där
villberga_om1
-
och ja, jag gjorde ju det och då vart slutklämmen utav det, det blev ju att jag skulle få gå och plugga på ja plugga till ingenjör på dagtid och då skulle jag få sjukpenning de dagarna som jag gick i skolan
villberga_om1
-
så då vid fyrtio års ålder så började jag på att plugga till maskiningenjör och det tog två år
villberga_om1
-
och ja det var ju de flesta hade ju realkompetens och många hade studentkompetens och jag hade sexårig folkskola då för många år sedan
villberga_om1
-
men jag lyckades knöggla mig igenom det där och få godkänt
villberga_om1
-
och det var ju som en utav lärarna sa, det var ju högsta vinsten att få gå där
villberga_om1
-
för då fick man ju möjligheter att få bättre jobb och bättre ersättning och så vidare
villberga_om1
-
så det var inte alls så tokigt
villberga_om1
-
men det var ju jobbigt att plugga ja så där mycket på så kort tid
villberga_om1
villberga_om1
-
och sedan fick jag ju då jobb på eh jag hade ju jobbat mycket inom verkstäder så jag kunde ju med plåtslageri och mekanisk tillverkning så att jag kunde beräkna priser på mekaniska produkter
villberga_om1
-
så jag jobbade på ett dataföretag i Barkaby # som hette N när jag började där
villberga_om1
-
och sedan böt det namn till N och N och innan jag slutade så då hette det N
villberga_om1
-
och # ja, jag jag räknade kostnader på mekaniska produkter, skåp och olika +..
villberga_om1
-
för man kan ju inte ta bara elektriska komponenter och lägga i en kartong, utan de måste ju sitta fast på någonting och då, ja skulle man ha priset på de delarna också
villberga_om1
-
och under tiden jag var där, då gjorde vi en delar till flygledningssystem i Ryssland
villberga_om1
-
Ryssarna skulle ha olympiska spelen om några år och då skulle de ha flygledningssystem för ja, deras inrikesflyg då
villberga_om1
-
så vi gjorde till en sju, åtta flygplatser där i # Ryssland
villberga_om1
-
och det var ett stort jobb
villberga_om1
-
och det fanns inga ritningar och inga underlag, utan när vi räknade på det så fick man bara ha fantasin igång
villberga_om1
-
och ja, och det gick ju bra, för vi fick ju det jobbet
villberga_om1
-
det det är lite vad jag hållt på med
villberga_om1
-
och före det den där utbildningen så jobbade jag på olika verkstäder # som plåtslagare
villberga_om1
-
bland annat på ett företag som låg här i Grillby som hette plåtprodukter
villberga_om1
-
där jobbade jag på verkstaden först # och sedan jobbade jag en tid som ingenjör, för innan jag kom till Barkaby så jobbade jag på plåtprodukter och räknade på jobb åt dem
villberga_om1
-
till försvaret bland annat
villberga_om1
-
och sedan # ja och före det då hade jag ju jobbat på olika verkstäder N och N # med plåtslageriarbeten
villberga_om1
-
och ska man gå längre tillbaka i tiden så hade jag ju jobbat med olika inom olika områden
villberga_om1
-
jag körde lastbil ett par år
villberga_om1
-
jag jobbade på någon snickerifabrik # en kortare tid
villberga_om1
-
och sedan jobbade jag på som lackerare på ett företag
villberga_om1
villberga_om1
-
så man har ju hållit på att prova lite utav varje
villberga_om1
-
rörmockeribranschen var jag också jobbade jag ett par år
villberga_om1
-
och det hade man ju nytta av sedan när man skulle bygga sitt eget hus
villberga_om1
-
då kunde man ju alla de här jobben
villberga_om1
-
och jag minns då när vi skulle bygga det här huset här nittonhundrafemtiofem
villberga_om1
-
då eh för att eh jag skulle få materialet till värmen så billigt som möjligt så frågade jag ju då chefen på företaget, det var plåtprodukter, om han kunde köpa hem material
villberga_om1
-
för han hade ju känningar och kunde få rabatt och så vidare
villberga_om1
-
jo då det skulle han göra sa han om jag gjorde en lista på vad jag behövde för grejer
villberga_om1
-
ja och då gjorde jag det, en lista, eller lät göra en lista och så lämnas jag in den till honom
villberga_om1
-
och sedan när jag behövde ha det där materialet eller strax före då frågade jag honom om hurdant det var, om han hade beställt några grejer
villberga_om1
-
vadå sa han, beställt för grejer ?
villberga_om1
-
för då påstod han att jag inte hade lämnat in någon lista, men den låg ju på kontoret, så det var obehandlat
villberga_om1
-
och jag behövde ha grejerna
villberga_om1
-
och då blev det ju fart, då började jag på att ringa runt olika rörfirmor
villberga_om1
-
och det var ju ont om material och delar på den tiden, så jag fick till svar att, ja en panna, två års leveranstid
villberga_om1
-
och element och sådana där grejer, det var lika ett och halvt års leveranstid och så vidare
villberga_om1
-
och då stod man ju där med ett halvbyggt hus med ingen värme och vi hade ju bara en dålig bostad, vi bodde i kråkslottet här i Grillby
villberga_om1
-
och det var ju ungefär som till ligga ute
villberga_om1
-
så att eh då blev man ju nervös och så vidare
villberga_om1
-
och jag ringde runt och försökte få tag i material, men det var alldeles omöjligt
villberga_om1
-
men så kom jag till en firma, en järnhandel i Enköping och då var det en som sa att, du ska få ett tips utav mig, sa han, men du får för fan inte tala om var du har fått det ifrån, sa han
villberga_om1
-
och ja, jag fick telefonnummer och då ringde jag på det på kvällen
villberga_om1
-
ja det fanns allting, det var bara att hämta, du kan komma och hämta till ikväll, svarade den där rösten
villberga_om1
-
jag trodde han skojade med mig, men jag fick låna en bil, jag hade ingen bil på den tiden, och åkte ut dit, och det fanns allting
villberga_om1
-
och så hade jag en broschyr på en värmepanna som jag skulle önska att jag kunde få
villberga_om1
-
och då sa han, varför ska du ta kopian, jag kan skaffa originalet, sa han, åt dig
villberga_om1
-
ja hur lång tid tar det att få den då, ja om en vecka, sa han, så står den på järnvägskajen i Grillby
villberga_om1
-
så det var inga problem # och då andas man ju ut
villberga_om1
-
då kunde man ju göra värmejobbet under semestern # och så att vi hade möjligheter att flytta in i huset till vintern kom
villberga_om1
-
då var man ju glad och nöjd och mot förut man var nervös och orolig för alltihop
villberga_om1
-
så det ordnade sig # som tur var
int
-
det var ingen som ifrågasatte var grejerna kom ifrån då ?
villberga_om1
-
nej nej nej det var ingen som men det han köpte kontant utav leverantörer och "det var" det var väl det kanske
villberga_om1
-
och sedan han tog ju lite mer betalt utav mig då för att han märkte ju att han var ju affärsman så han visste ju hur hur det fungerade va
villberga_om1
-
det var så det ordnade sig
villberga_om1
-
så istället för att få rabatt så fick jag lägga på lite, med det var det ju värt
villberga_om1
-
jodå # så var det med den biten
int
villberga_om1
-
jaha # ja inbrottet det var ju deprimerande egentligen och det hänger ju i fortfarande
villberga_om1
-
det eh jag blev ju änkeman eh december sex nittiosex och då blev jag ju ja vilsen kan jag säga
villberga_om1
-
jag åt väl dåligt och skötte mig väl inte något vidare och var ute och gick om nätterna, sov dåligt och så vidare och så blev jag ju lite nergången
villberga_om1
-
och så började jag på gå och vingla märkte jag så då tog jag kontakt med någon läkare och för att han skulle göra hembesök
villberga_om1
-
men när han fick höra hur min situation var då ville han inte göra något hembesök, utan han sa att, åk in till akuten, sa han i Enköping, jag ska ringa och tala om att du kommer så de är beredda
villberga_om1
-
och eh, ja, då skjutsade min son N in mig dit och sedan blev det ju en del provtagningar och undersökningar och # ja det finns mycket att säga om just den biten, men det ska jag inte göra
villberga_om1
-
men jag blev i alla fall kvar där på natten, och det jag ville inte ligga kvar för att eh ja, ja jag vet inte, jag tyckte att det var alldeles fel i alla fall men det var folk som övertalade mig att ligga kvar och då gjorde jag det